varför tar jag paus när jag inte ens behöver det? eller varför ta en paus från bloggandet när jag tycker om det och inte klarar det ändå, att avstå..
pratat med mammsen i telefon precis. nu för tiden kommer det samma samtalsämnen in varje gång jag öpppnar min mun. nästa år. var är jag då? min vilja?
jag blir tokig. alla gör som jag tydligen. man lyssnar alltid på vad sina föräldrar säger och håller alltid med för man tror att dom ska älska en mer. eller jag vet inte vad som får en att hålla med när innerst innne inte alls håller med. egen vilja. föräldrar styr en så fruktansvärt och det är bra för det ska dem göra, styra in på dom rätta vägen så att vi inte går vilse. men min ÅSIKT tycker jag att föräldrar ska lyssna på sitt barn vad den vill. oftast så säger den inte som man vill, vad man har på sitt hjärtat för man har hört vad päronen har sagt och vill inte göra dom besvikna. barn är osäkra och det blir automatiskt att man tror att föräldrarna gillar sitt barn mindre om man inte gör som föräldrarna vill.
Man håller med päronen för just den stunden men dagen efter då man hunnit tänka till inser man att det var inte de du ville, det var inte från ditt hjärta att du ville göra så, utan det var från dina föräldrar. varje dag vet jag att mina föräldrar gör allt för att jag ska må bra, för jag vet att dom mår dåligt när jag mår dåligt oc då mår jag ännu sämre för dom mår dåligt. men det ja vill är att göra det jag vill göra, det JAG vill prestera och visa, detta är JAG inte..detta är vad mina föräldrar vill att jag ska vara...eller någon annan.
jag går dagen som om jag inte är närvarande. jag går dagen och försöker visa andra en annan person. jag kan inte känna att detta är jag. jag kan inte påstå att jag har valt att vara denna person jag är idag frivilligt. jag är tacksam hur mina föräldrar har uppfostrat mig, jag har fått en bra grund i mitt liv, det är inte min uppfostran och grunden jag tvivlar på vad jag ska tycka/tänka/tro. utan jag vill vara FRI och kunna säga saker utan att någon ska reagera å säga, nej du får/kan inte för du är inte sån. vem ha sagt hur jag är, hur fasiken vet du hur jag är? du TROR att jag är sån som du har sett jag varit. jag vill vara fri och välja själv, välja valen i mitt liv utan att jag måste tänka på dom runt omkring, vad dom ska tänka. bara för jag ber om frivilja menas inte det att jag fly från allt och gör allt ni inte vill att jag ska göra. men jag ska kunna göra det och ni ska kunna acceptera mig.
jag kanske inte ändras ett dugg om jag fått viljan att vara den jag vill vara, det är bara att man vet att jag har en frivilja. och det kan jag inte känna just nu. det känns som en plåga. jag får vänta tills jag fyller 18, då jag verkligen är myndig. är det så man begär, ska jag leva två år till och inte kunna visa vem jag verkligen vill vara. förstår ni, dessa år påverkar ju mitt liv eftersom jag går gymnasiet och avgör en hel del.
jag dömer inte mina föräldrar nu utan jag vet att dom försöker göra allt dom kan göra. och dom tänker ju inte som jag tänker. dom är erfaren och äldre än vad jag är, det är ju dom jag ska lyssna på eftersom jag bara är 17 år en så länge så dom får ju göra vad dom vill. dom får bestämma allt om eftersom jag bor under deras tak. men om dom fortsätter såhär så kommer jag inte kunna fortsätta vara mammas lilla flicka eller pappas lilla flicka när jag är arton, för då är jag förmodligen ute och är på farlig väg och försöker göra så många misstag som möjligt för att kunna bli gammal och erfaren.. då jag har chans att vara den jag vill vara å så får alla tycka vad dom vill.och ni får tycka vad ni vill nu med. at jag tänker inte längre än vad näsan räcker. och allt bla bla ni tycker jag säger är helt fel. detta har jag i mitt huvud just nu, jag behövde skriva ner det. och det kändes bra.
klockan är sen och jag är inte trött fast JÄTTE trött egentligen men jag vill inte gå lägga mig. det är det sista jag vill göra just nu, det löser tyvärr inte problemen jag har, tills imorgon.
inte för att det är så stort problem men ett litet problem kan va de ända som ryms i en och man blir helt bedövad. eller vad säger ni? jorden går ju under när man bara har ett litet problem medan andra sidan jordklotet svälts barn till döds för det inte får vatten och mat på flera dagar... bortskämd unge jag är!
pratat med mammsen i telefon precis. nu för tiden kommer det samma samtalsämnen in varje gång jag öpppnar min mun. nästa år. var är jag då? min vilja?
jag blir tokig. alla gör som jag tydligen. man lyssnar alltid på vad sina föräldrar säger och håller alltid med för man tror att dom ska älska en mer. eller jag vet inte vad som får en att hålla med när innerst innne inte alls håller med. egen vilja. föräldrar styr en så fruktansvärt och det är bra för det ska dem göra, styra in på dom rätta vägen så att vi inte går vilse. men min ÅSIKT tycker jag att föräldrar ska lyssna på sitt barn vad den vill. oftast så säger den inte som man vill, vad man har på sitt hjärtat för man har hört vad päronen har sagt och vill inte göra dom besvikna. barn är osäkra och det blir automatiskt att man tror att föräldrarna gillar sitt barn mindre om man inte gör som föräldrarna vill.
Man håller med päronen för just den stunden men dagen efter då man hunnit tänka till inser man att det var inte de du ville, det var inte från ditt hjärta att du ville göra så, utan det var från dina föräldrar. varje dag vet jag att mina föräldrar gör allt för att jag ska må bra, för jag vet att dom mår dåligt när jag mår dåligt oc då mår jag ännu sämre för dom mår dåligt. men det ja vill är att göra det jag vill göra, det JAG vill prestera och visa, detta är JAG inte..detta är vad mina föräldrar vill att jag ska vara...eller någon annan.
jag går dagen som om jag inte är närvarande. jag går dagen och försöker visa andra en annan person. jag kan inte känna att detta är jag. jag kan inte påstå att jag har valt att vara denna person jag är idag frivilligt. jag är tacksam hur mina föräldrar har uppfostrat mig, jag har fått en bra grund i mitt liv, det är inte min uppfostran och grunden jag tvivlar på vad jag ska tycka/tänka/tro. utan jag vill vara FRI och kunna säga saker utan att någon ska reagera å säga, nej du får/kan inte för du är inte sån. vem ha sagt hur jag är, hur fasiken vet du hur jag är? du TROR att jag är sån som du har sett jag varit. jag vill vara fri och välja själv, välja valen i mitt liv utan att jag måste tänka på dom runt omkring, vad dom ska tänka. bara för jag ber om frivilja menas inte det att jag fly från allt och gör allt ni inte vill att jag ska göra. men jag ska kunna göra det och ni ska kunna acceptera mig.
jag kanske inte ändras ett dugg om jag fått viljan att vara den jag vill vara, det är bara att man vet att jag har en frivilja. och det kan jag inte känna just nu. det känns som en plåga. jag får vänta tills jag fyller 18, då jag verkligen är myndig. är det så man begär, ska jag leva två år till och inte kunna visa vem jag verkligen vill vara. förstår ni, dessa år påverkar ju mitt liv eftersom jag går gymnasiet och avgör en hel del.
jag dömer inte mina föräldrar nu utan jag vet att dom försöker göra allt dom kan göra. och dom tänker ju inte som jag tänker. dom är erfaren och äldre än vad jag är, det är ju dom jag ska lyssna på eftersom jag bara är 17 år en så länge så dom får ju göra vad dom vill. dom får bestämma allt om eftersom jag bor under deras tak. men om dom fortsätter såhär så kommer jag inte kunna fortsätta vara mammas lilla flicka eller pappas lilla flicka när jag är arton, för då är jag förmodligen ute och är på farlig väg och försöker göra så många misstag som möjligt för att kunna bli gammal och erfaren.. då jag har chans att vara den jag vill vara å så får alla tycka vad dom vill.och ni får tycka vad ni vill nu med. at jag tänker inte längre än vad näsan räcker. och allt bla bla ni tycker jag säger är helt fel. detta har jag i mitt huvud just nu, jag behövde skriva ner det. och det kändes bra.
klockan är sen och jag är inte trött fast JÄTTE trött egentligen men jag vill inte gå lägga mig. det är det sista jag vill göra just nu, det löser tyvärr inte problemen jag har, tills imorgon.
inte för att det är så stort problem men ett litet problem kan va de ända som ryms i en och man blir helt bedövad. eller vad säger ni? jorden går ju under när man bara har ett litet problem medan andra sidan jordklotet svälts barn till döds för det inte får vatten och mat på flera dagar... bortskämd unge jag är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar