Etiketter

torsdag 16 juni 2011

bröt ihop totalt.

orkar inte skriva ngt inatt. sitter o försöker kolla igenom bilder. över 200 st. värt det. men tar en evighet. funderar på att ge upp och lägga mig istället. redigera och falla tårar vill jag inte göra nu. har tjutit tillräckligt idag. det är sågött att vi har slutat. men ja har inte fått känslan av att vi har slutat. förutom när vi var i kyrkan, då jag bröt ihop totalt. men det har varit bra och alllt.! gick inte på festen, var med frida istället. mysigt var det. du är bland dom som jag kmr sakna mest. lixom. det är nu vi måste klippa navelsträngen och ta steget. men du är ara så underbar. jag skulle kunna skriva en hel roman om dej. ända sen jag såg dej för första gången till denna sista kväll. kort sammanfattning. om det nu gåår.

dom vet mycket väl om att jag har berättat om att jag ville bli kompis med dig. jag har alltid velat ha en bästa kompis som jag kunde göra allt med. det var min enda bön. som jag bad om varje kväll. det var mina dagdrömmar. ngn skulle öppna klassrums dörren och in kommer den bästa kompisen man kunde få. ngn som flyttade granne med mig och vi gjorde allt med varandra. ngn jag kunde berätta min allra hemligaste hemlighet till. ngn jag kunde göra allt med.
när jag såg dej i sexan och sjuan visste jag att dej tänkte jag bli kompis med. varken hon vill det eller ej. men det var bara något i dej som fick mig att ha mer av dig. jag insåg inte då att det var du som besvarade mina böner om kvällarna och uppfyllde mina dagdrömmar till verkliga.

jag kom ihåg i sjuan då vi spelade kort nästan varje rast. och inte minst schack som ni erkände sj att jag var bättre. jag kom ihåg... "Neger och president och superhjälte"... tjugan som jag aldrig betala tillbaka... alla lögner ni gav mig... första gången ni var hemma hos mig, tysta som möss... då jag sa åt dej att inte bara säga "JA" utan säga ad du tyckte....

åttan kan jag rabbla upp varenda dag om jag skulle vilja. men nu tar jag bara de gånger vi fusade, fail! hk lektionerna. 18cm. jordbävning.. mitt skratt...  mer insperation här..?

 nej jag orkar inte ta upp minnen. det får mig bara att tjuta.
frida... du är helt underbar. du har gett mig det jag behöver. och det kommer vara svårt att klara mig utan dej. den korta tiden då vi inte var med varann, var en tuff tid. det var jobbigt, tungt och försökte klara mig utann dej. vilket kankse är bra..? men du får mig stå mer på fötter.

du är så grym, du har varit den ända som har förstått mig. inte en sekund har vi haft tråkigt. ärligt taat. rent ut sagt. äkta kärlek snacka vi om. jag kan bara se på dej och se hur du tänker. jag känner dig så bra, så bra att jag suttit och gråtit med dig. skrattat så att jag fått kramp i magen. pratat allvar och vi har förstått varandra på sekunden! du får mig att se mer än bara en rak linje. du får mig att tänka om på nytt.

ville bara säga
vad du än gör, var stark! stå för vad du tycker. gör de du tycker känns bäst. lyssna inte på andra som får dig att sjunka. sudda ut alla attacker som kommer emot dig. kasta dom i papperskorgen. för hos dig är dom inte meningen att dom ska va.
du gjorde allt mycket bättre.

what i am gonna do when the best part of me was allways you?
det finns inte ord för att förklara hur mycket du betyder för mig.
jag försökte de jag skrev, men de är bara en liten del av kakan. 


denna låt kommer alltid att påminnas om dej!

nu är det bara steget kvar att ta. som tar ett tag...
ååh min klass.. :( ja orkar inte!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar