.

sitter här och skriver ett inlägg som jag vet knappt vad jag ska skriva. antingen skriver jag ut mina känslor eller så skriver jag vad jag ska göra. men om jag skriver ut mina känslor kommer ju alla helt plötsligt få reda på hur jag känner, och det kanske inte är det bästa man kan göra direkt. och sen att skriva vad jag ska göra är ju inte det roligaste att veta, för det kommer ju bara att jag kommer chilla eller lata mig. vem vill höra sånt?
så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men jag vill skriva något, jag känner bara för det.
då berättar jag hur jag känner mig just nu:

att jag lever på något sätt vid en korsning.skyltar står vart jag ska gå. jag vet att dom skyltarna är bara falska och visar en falsk väg. in på något annat, som jag inte söker efter. jag vet att skylten framför mig är dit jag ska. dit jag vill. jag tar steg riktat mot den vägen jag vet att jag ska. i min ryggsäck har jag saker som jag vill ta med mig på resan. det finna bara en sak i min ryggsäck som tar hela platsen, min vilja. viljan hos mig är stor, jag vet saker jag borde lämna kvar hemma och saker jag inte alls vet om att jag borde lämna kvar hemma när jag gick ut på denna resa. men jag tog med min vilja. och det får mig att hamna på denna korsning. jag vet att jag borde lämna ifrån mig de, men viljan hos mig är stor och tvekar, trots att jag vet att det är meningslöst. just nu vill jag ha båda delarna. för mig, min vilja, skulle det gå bra. men det är inte min vilja som styrs, utan en annan, mycket större. en som jag har tagit emot i mitt liv, och låtit den att bestämma över mig. jag har ett val jag vet redan svaret på men vill så mycket gärna ha båda. han säger åt mig att lämna ryggsäcken och fortsätta att gå... men säg mig, båda delarna, kan det inte bara gå?