När jag träffade dig innan jul var allt så självklart. Att höra min bror säga att du krama om honom och sa "hejdå vi syns imorgon" det var en självklarhet. Vi tror att allt kommer vara som det alltid har varit. Vi tänker, det kan vi göra imorgon. Vi har ingen aning om vad som sker dagen efter. Sen händer det. De som det inte ska hända, de ingen kunde förvänta sig. Att just du, dagen efter du hade kramat min bror , är du inte vid liv. Jag kan fortfarande inte fatta att det har hänt, jag tror ingen har förstått att han aldrig kommer tillbaka till korridoren och gör rasterna för eleverna. Jag är så tacksam att han är i himlen med herrenjesus.
Gustav, du gjorde våra dagar, du gjorde min dag. Du betydde mycket för många.
Jag minns catwalken på rasten, minns när vi hade gräddkrig, sprutade grädde i min näsa. Jag minns dina galna uppträdanden och ditt skratt. Du verkade må så bra bland oss. Du betydde så stort för min lillebror. Vi älskar dig och du har det mycket bättre hos jesus i himlen.
